This is England

This is England.

Nog den bästa filmen jag har sett. Jag har nog aldrig gråtit så mycket till en film. Inte ens Titanic. Och det där är ju stort. För Titanic är ju faktiskt den klassika "gråtar" filmen. Typ; Jag vill gråta, ska vi kolla på Titanic?

Screw Titanic, grina till denna istället. Dock är den inte bara sorlig. Den har ett budskap att sända u. Den vill visa TYDLIGT vad som är rätt och fel. Inte bara lite halvdant mesigt som vissa filmer,

Och tack till Hannah som sitter och säger att jag är jätte söt trots att jag har tårar över hela ansiktet och bara upprepar; han dödade honom ju?
Nu passar citat; och vi alla bara dör ju så jävla mycket hela tiden, av Navid Mordiri och Gudarna in.

Ett gott skratt förlänger livet.

Du vet verkligen hur man ska göra ens dag.

Tack för att du är en sån fin vän. Spenderat en dag, natt och morgon uppe i Willes stuga nämligen. Det var jätte mysigt - vi badade, bastade, skrattade, snackade, kittlades *onda ögat*, fotade, hade allmänt kul så som vi alltid brukar ha. Känner mig bara så fri på något sätt. Som om jag fått vingar och bara kan flyga iväg som en fågel. Bara ta mig dit jag vill så länge du, Wille, är vid min sida.

(jag behöver dig, så säg att du stannar)

Sjuhäradsfestivalen

DAG 1,

Spenderades hos Jenny tills klockan blev 4 och vi drog ner. Jag fick mitt V.I.P armband, som var lila, och så raskade vi in. Jag gick och satte mig med Rebecka och Hannah medan dem hade pass. Massa olika roliga saker hände. Klockan blev 1 och jag befann mig längst fram på Mimikry i alla de 50 minuter de spelade. Det var så sjukt för under halva spelningen hade jag ögonkontakt hela tiden med sångaren - plus att när han kom ner från scenen kunde han inte gå upp förrän han hade varit hos mig och nuddat mig. Men det som jag aldrig någonsin kommer kunna glömma var när dem började sjunga 500 mil, jag skrek ut texten och när han sjunger; tycker om dig, tycker om dig, tycker om dig, tycker om dig, så kom han fram till mig och så sjöng vi varann gång, rakt in i micken, och sen så tittade han mig rakt in i ögonen och log jätte stort. På scenen pekade han på mig för det mesta hela tiden och log mot mig då också.

Mimikry är kärlek, och så är det bara.

DAG 2,

Träffade några trevliga från Powerplay medan jag satt och körde igenom dikter på camingen, framför Hannahs och Rebeckas husvagn. Satt och pratade och man kunde nästa ta på känslan av festival. Trodde bara att jag skulle tävla mot Alicia, Essa, Cederstrand, Malin och Bosse men ändrade planer ledde till att Josef Hoffert och Stubbe också läste. Båda dem har varit med i SM. Placeringen slutade såhär;

1. Josef Hoffert

2. Erika Graham!

3. Stubbe

4. Essa Burman

5. Bosse Körling

6. Alicia Josefsson

7. Christoffer Cederstrand

8. Malin

Jag är stolt. Sjukt stolt faktiskt.

Sprang iväg för att se och dansa lite till The Bläckfisks. Träffade dem efteråt och fick kramar, kort och autografer PLUS en inbjudan till deras hotellrum klockan 3 för lite efterfest. Dia Psalma avnjöts efteråt och det var samma sak med dem nästan. Jag fick kramar, kort och autograf. Men sen kom kvällens huvudakt för mig; A Vain Attempt. Stod längst fram och hade jätte roligt. Då hände också sjuka grejer. Tim, gitarristen, kom ner från scen och kramade bara mig och Sanna innan han hoppade upp igen. Gick till backstage grinden, fick autografer och kramar plus en inbjudan att kröka lite med dem vid deras tält. Sanna och jag tackade ja, och sen gick vi iväg för att hon skulle jobba. Först var jag uppe hos The Bläckfisks och skrattade och hade kul tillsammans med Hannah och Rebecka. Sen var jag med A Vain Attempt. Riktigt härligt. Jag sov inte på 40 timmar. Skit vad sköna killar dem var alltså. <3

Så festivalen var värd.

Awesomeness dag i sin helhet

Dagens händelser; Essa och hennes störtsköna pojkvän John våldgästade mig hemma. Måste bara säga att mina vänner är awesomeness. Essa räcker fram en t-shirt köpt i London och säger; varsågod sötnos, tänkte på dig och på den torsdagskvällen när vi gick runt och du sa M.I.L.F hela tiden.
Då är det en t-shirt med ett litet grönt monster på, under står det M.I.L.F och ytterligare under det står det (monster i'd like to fluff). Jag skrattade tills jag grät och kramade henne hårt. Gick ut och hade en ganska naturliga foton tagna. Leende, skratt och skumma bilder var inblandade i allt det här. Just det, jag lyckades bli tredje hjulet ibland också men det var helt okej. Faktiskt.

Trött, oförstående och Stephan King

Blev tipsad om några grymt bra Stephan King böcker från en kompis. Så min hemresa på en buss i en timme spenderades med att läsa Staden Som Försvann. Lyckades fastna direkt. Ville läsa nu på kvällen/natten men dessa planer satte en överförtjusad Hannah stopp för och nu vill jag bara sova.

My heart stopped beating the backbeat

"If i kiss you were it hurts will it feel better or nothing at all?"

Regina Spektor perioden påbörjas igen med att denna morgonen sitta och lyssna på The Call, på repeat självklart. Ska städa upp lite hemma idag, känner att det ligger kläder överallt från mitt svåra val till dagens fotosession Candy Girl. Sen att man känner sig så sugen på Felix brocolli och skink paj klockan 11 på morgonen är väl inte något ovanligt heller? Eller är det bara jag som tänker så? Jag skulle nog tro det. Fipplar lite med min dörr också. Konst-dörren som den är så fint döpt till. Detta är är för att det sitter konst bilder på hela dörren som jag och/eller kompisar har fotat. Känner verkligen hur tröttheten har slagit bo inuti mig. Att vända på dygnet är faktiskt ingen höjdare. Fast det är nog det hela sommarlovet egentligen går ut på skulle jag tro.

Det känns bra. Riktigt bra faktiskt.

Fotosensationer beyond your dreams

Michaela och jag fotade lite.

Borås vädret stötte också verkligen inte där i början, så vi höll på att ge upp. Inte heller hittade vi några platser som lockade oss att fota på.

Jag kan bara säga; Aldrig att vi kommer ens fundera ge upp igen.

Det är bara att vandra omkring lite så hittar man alltid någonting. Och att vi på något sätt överträffar oss själva gång på gång, att det bara har blivit bättre och bättre, ökar verkligen vårat självförtroende. Och visst, jag har inte världens bästa kameran men den + lite redigering så blir bilderna häpnadsväckande. Jag kan säga att en varm dusch efteråt satt verkligen inte fel efter att ha varit dygnsur i en timme drygt. Men resultatet av bilderna var värt det.

Efter detta våldgästades jag av en väldigt överglad Hannah och vi hade tjejkväll. Lagade tacos, kollade på film och hade det allmänt mysigt. DET kollades och jag var patetiskt rädd och höll Hannah i handen hela tiden för ja, jag har clownfobi och nej, jag bryr mig inte om vad ni tycker.

Klockan 4 la vi oss i mammas dubbelsäng (stor och skön) och jag började snarka i princip direkt. Vilket stör dem allra flesta jag sover över med, men dem får skylla sig själva.

Hannah; Det är värt det.

Ja, jag känner mig uppskattad faktiskt.

Och nu spenderas denna natten, som så många, tillsammans med .. *trumvirvel* Hannah!

Uppdaterad och fräsch

Fräschade upp bloggen lite. Det kändes som om det var dags att ta tag i det igen.
Dagen ska spenderas med att fotografera med en kompis. Ska bli spännande att se resultaten. Efteråt bärs det av hemåt då en annan vän, eller nej inte bara vilken vän som helst utan bästa Hannah kommer hit, och ska ha en tjejkväll tillsammans med mig. Fullspäckat och fantastiskt kommer det att bli. Vi ska laga mat, göra ansiktetsmasker, prata, skratta, kolla på filmer. Det kan ju inte bli annat än bra.

Väckarklockan ringde 9 imorses, snoozade fram till kvart i 10 då en alltid lika morgontrött, med håret på sne, Erika rusar omkring i radhuset för att hinna bli klar till 10 för att åka iväg och handla. Det var nog en av de få gångerna jag har känt mig så vuxen på ett sätt. Det är något visst med att sitta och skriva upp den där inköpslistan, åka iväg, ta en korg och plocka ner varor, betala, åka hem för att sedan packa upp allting och lägga dem på deras rätta plats.
Det känns skönt att vara hemma ensam och få känna hur "ensamma-livet" skulle kännas men jag saknar mamma, Tommy och Helena redan trots att dem åkte igår.

misstolkning eller fritt annars

Du har Rock 'N' Roll i dina bröst,
Du har blues i dina lår,
Visor i ditt hår och,
Poesi i dina sår

- Lars Winnerbäck.

VARNING; jag tänker gå in på äcklig känslosmörja

Jag vill känna kärleken. Den så kallade storslagna kärleken. Inte bara en massa meningslösa hångel som inte leder något vart.

Jag vill ha någon att fly hem till när det blir jobbigt här hemma och jag känner att det brister i varenda vrå. Någon som kan hålla om mig när jag kryper ihop i fosterställning när det börjar åska och blixtra. Någon som kan hålla mig i handen när jag ska ta blodprover och säga; men älskling, det är strax över, och så är det redan över utan att jag känt ett dugg.
Erika, du är bara 17 år gammal. Det kommer.
Ja, jag VET det. Jag är mycket väl medveten om det. Jag har varit medveten om det i alla dem 17 åren jag har levt. Men jag vill inte vänta. Jag har aldrig varit bra på det där som ska kallas tålamod. Allting ska hända när jag vill. Pang, pang, pang. Min tid. Min takt. Mina regler. Alla ska lyda mig.

Men nej Erika, tyvärr, livet funkar inte så.
(Tänk vad mysigt med någon som kallar en älskling, istället för baby.)

Smeknamn på fula städer

Efter 4 dagar utan Hannah så har hon återvänt från Skåne, annars känt som den failade versionen av Danmark! Och nu sitter jag, lycklig och glad, i Gånghester (vilket också är känt för ett namn. Så kallat; gayhester. Visst är vi påhittiga?

I alla fall så är jag lite sur på en viss person. Namn ska vi inte dra upp. Det blir bara fel då. Men bara att man har en brud över så ska man inte dissa den som man kallar sin bästa vän. Eller har jag fel? För då har jag trott fel om precis allting jag trodde på. Och visst, det låter som om jag överregerar. Det var säkert inte meningen. Men det är ändå inte snällt.
Bra prioreteringar människor nu för tiden har skaffat sig tycker jag.
Och ja visst känner ni min ironi? Om inte så är ni väldigt trögfattade. Och nej, jag tycker inte om det här.

Sjuka åsikter borde strängt förbjudas

Och det är ju sant. För vi visste att vi aldrig var rätt för varandra. Eller så var vi kanske lite för rätt så att det blev till fel?
När jag var liten lekte jag med Barbie. Det är ju en självklarhet att jag gjorde. Jag är ju tjej. Jag fick inte leka med actionhjältar för då skulle antagligen mamma börja gråta och påstå att det fanns fel på mig. Hela leken med Barbie gick ut på att Barbie skulle förstå att Ken var jätte kär i henne och att dem i slutet skulle bli tillsammans och leva lyckliga i hela sina liv.
Dags att vakna upp. Leken har förändrats lite grann. Nu för tiden är det såhär;
Ken är jätte "kär" i Barbie, lurar henne till att bli kär i honom, han knullar henne och sen dumpar.
Med andra ord; impa, pimpa, pumpa, dumpa.

Nej, alla killar,pojkar,män, gubbar, vadsomhelst är inte såna visserligen. Men alla kvinnor, flickor, tanter osv är inte horor för att dem vill ligga runt lite grann och inte heller är det fel om dem vill ta första steget. Jag är bara så trött på att samhället ska döma utan att ha någon fakta liggandes bakom det hela för att stödja deras sjuka teorier.

Hans namn är Leroy, Leroy Jenkins

Tina, kära systrami, har kommit hem från USA och hade med sig en present till mig. Denna lilla söta Skelanimals som jag så gulligt har döpt till Leroy Jenkins. Visst är det ett passande namn? Det tyckte iallafall jag.

Gårdagen var syskonens debutfödelsedag. 11 års dagen. Tusen grattis och tusen till.

Nu ska jag sticka ner till stan och leta efter kläder. Känner bara hur garderoben ekar nu för tiden. Sen är det fika dags med Sanna. Hon ska bjuda på en capicinno (nej, jag kan inte stava rätt antagligen) för att det är så gott plus att mina fickor ekar också nu på senaste.

Dock är jag sur på vädret som bestämt sig för att argumentera med mina planer. Det bara öser ner hela tiden här i Borås. Det är verkligen regnstaden själv här. Och jag blir så sur. Menar min mamma och pappa att säga att dem drog upp mina rötter från Australien där det var soligt och nästan olidigt varmt till det regnaste stället på hela jorden i princip? Nej det här går faktiskt inte för sig! Dumma regn, försvinn.

Frukt smoothies är gott

Kvällen och natten i sin helhet kommer att spenderas uppe i Emilies kära mormors hus. Vi kommer att vara ensamma där och vi ska avnjuta smoothies och prata. Dock är det vanliga sovtider som gäller för att Emilies jobb inte tillåter att hon sover på andra tider men det ska nog gå fint. Jag har precis anpassat mina sovtider nu inatt efter en hel uppesittar natt, det vill säga att jag var vaken 30 timmar.
Vaken 30 timmar = extremt jobbigt.

Så vi hörs.

Summertimes

Sommaren gav mig galen. Värmen gör mig galen. Jag blir alldeles alldeles galen.
Och inte galen på ett negativt sätt, utan postivit. Jag vill bara ut och springa. Mina ben är fulla av sommarspring och mina lungor är fulla av sommarskrik. Så spring och skrik och hoppa och skutta!
Nu ska jag ner till stan och avnjuta en härlig torsdagskväll i Borås. Missade förra för West Coast Riot men det var helt klart värt det. Ikväll spelar Amanda Jensen. Kan väl bli roligt kan jag tänka mig.
Skön sommar på er. Solen är tillbaka. Och det välkomnar vi verkligen!

Tiden går snabbt

Ett år har redan hunnit gå sedan vi träffades för första gången. Och det ska firas idag.
Wille, du är min bästa vän.