En ridå åker ner, välkommen till föreställningen

"Lets rewrite an ending that fits instead of a Hollywood horror"

Jag kan vara vem som helst. Jag kan vara vem som helst du än vill att jag ska vara. Och allt detta endast för att alla andra, utom jag själv, ska tycka om mig. Fast jag klagar inte för jag är nog ganska nöjd trots allt. Men jag håller ändå min fasad uppe. Det är bara vissa som den släpps ner för. Ridån åker ner. Hej Erika, det var ett tag sedan man såg hur du såg ut bakom masken. Välkommen till verkligheten. Här delas slag efter slag och spark efter spark ut. Det finns bara en enda regel här.

- Allting delas ut ENDAST under bältet.

Och mänskligheten förvandlas helt plötsligt till den läskigaste, återkommande mardrömmen jag varit fast i under nätterna under en lång period. Jag sitter fast i den just nu, i denna sekund.

Vänta skriker du, vänta bara lite ...

Vi väntar inte längre på någon. Ingen väntar på någonting längre. Det är nu, nu, nu eller aldrig.

Men jag har alltid varit dålig på att minnas manus och repliker. Jag blandar ihop allting. Jag säger fel. Jag rör mig fel, för mig fel, gör mig fel. Varje gång lyckas jag.

Ridån har åkt ner, föreställning har slutat. Nej vänta, det här är bara början. Det är bak och fram. Omvända roller.

Välkommna vänner. Välkommna hit till denna nagelbitnade föreställning. Våra skådespelare har fått helt nya roller, helt nya repliker och helt nya liv att utnyttja hur dem vill. Hoppas ni kommer avnjuta denna föreställning. Tack.