Jag vill skriva en bok till dig. Inte för att du ska läsa och sedan säga: åh vad fint. Utan jag vill att du ska läsa mellan raderna. Snirkla dig runt och i dem. Simma och bada dig i dem. Ta åt dig och lära dig av dem. För jag har hört att man ska lära sig av sina misstag? Men du var ändå inget misstag i mitt liv och kanske var du ändå det största. Det vet jag inte. Egentligen så vet jag ingenting. Av de 17 år jag har levt på jorden så vad vet jag? Egentligen alltså.
Jag vet inte varför vi människor skapades.
Jag vet inte varför vi jämt strävar efter tvåsamhet när vi föddes ensamma.
Jag vet inte varför Einstien var så smart.
Jag vet inte varför vi simpla, snälla människor jämt ska trampa i hundbajs.
Jag vet inte heller varför bussarna antingen alltid kommer för tidigt eller för sent.
Jag vill att du ska sönderanalysa mina meningsfel och se mina simpla stavfel. Att du ska rätta till och fixa upp saker och ting. Göra rätt, för en gångs skull. Eller så kanske du inte vet vad det simpla ordet rätt betyder? På engelska blir är det right och kanske förväxlar du det med höger? Och om man är mer lutad åt höger betyder det väl att man är homosexuell? Eller är det vänster? Jag minns inte riktigt. Men det är helt okej. För det gör inte du heller. Vi kan ju faktiskt vara förvirrade själar tillsammans. För jag kan lära mig att tycka om dig och trivas tillsammans med dig.
Mitt största behov är att sätta känslor i ord. Det är någonting jag verkligen brinner för. Så när skrivarkrampen slår till blir jag rastlös och när jag blir rastlös händer det aldrig bra grejer. Så jag är stolt att jag lyckas spotta ut vissa av dessa texter.
"You want apologies,
Girl, you might hold your breath until your breathing stops forever.
The only thing you'll geti s this curse on your lips
:I hope they taste of me forever."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar