Här är den riktiga varningen.

OBS: Kommer, från och med idag, inte skriva mer i denna bloggen.
Har nämligen en ny, för det känns som om det är dags att växa upp lite grann och inte skriva så deppigt hela tiden. Min nya blogg kommer att vara annorlunda, och det är bara att ta det annars behöver ni inte läsa den. Upplägget är inte 100% klart men i princip.
Den nya adressen är: http://www.gatukatt.blogg.se

See yah all there.
Det var kul så länge det varade.

Förlåt gott folk

Okej, antaligen kommer varenda människa som läser mig blogg (har ingen aning om hur många det rör sig om, men några stycken hoppas jag väl ha fastnat här) kommer bli sur på mig inom kort tid. Jag avslöjar inte varför än, men jag bara förvarnar er så att ni inte kan komma med anklagelser efteråt om att jag inte förvarnade er! Tack och hej.

Förresten så är jag sjuk och det är inte kul.

Fotoprojekt in progress

Har påbörjat ett fotoprojekt som jag ska försöka vara klar med inom en månad. Bilder kommer att läggas upp från varje photoshoot, jag lovar er. Men jag avslöjar ingenting i förväg. Tyvärr. Ni får stå ut med att inte veta.

We might be superordinary but we're awesome

Mysiga överraskningar

Världens bästa pojkvän,
I HAZ HIM!
Hur kunde jag ana att någonting skumt var på gång när jag ringde honom och han säger att han går i stan? Den killen - gå i stan? Någonting skumt är på gång!
"Det är nåt skumt på gång, men våra vänner, dem vaktar dagen lång, och de finns i trakten häromkring, vill du ha hjälp så ring här, kommer piff och puff är på språng!"'
Okej, jag kunde inte hjälpa mig själv. Iallafall, han kom hem till mig när jag precis satt mig och skulle börja redigera. Min mimik var ungefär såhär (kortsagt då): *peka och gapa som en guppy*. Och vad ger han mig? En stor ros som går mig ungefär upp till rumpan och som luktar något så otroligt gott. Det är ett av många sätt att få en tjej att;
1. Börja gråta
2. Få till det ganska rejält

Nej, men allvarligt talat. Nu ska det mysas med pojken!

Flying is to miss the ground

I miss the ground. I miss the feeling of standing with both of my feet steady and soil underneath. I miss not wobeling around everywhere, having no guidelines to follow but my own. I miss me.
It's very easy to fail. Flying is easy, once you've got the hang of it. It's the landing that's the hardest part. Not knowing what you're doing. To loose control for a split second. Control to me is worth to much to give up.


I think I'm going to have to crashland soon.

Resonemang till mitt framtida arbete

Jag tänkte skriva ner lite anledningar till varför jag bestämt för mig att bli psykolog. Tänkte att ni kanske var instressad. För folk brukar ändå ha tillräckligt mycket problem med att ta hand om sig själv, tänk då att försöka hjälpa 50 andra med att ta hand om deras liv?
Mitt resonerande är såhär:
Tänk känslan av att veta att man hjälper andra. Känslan av att kunna ge folk tillbaka sina "liv". De som förut varit så uppsugna i allt det dåliga, det deppiga, och hjälpa de att se de ljusa stunderna i livet igen. Det är verkligen någonting värt att kämpa för. Jag vet att man inte kan hjälpa varenda människa, men att veta att man hjälper några. Bara av tanken blir jag så himla sporrad till att börja redan nu. Det kommer säkert finnas fall där jag inte kan hjälpa någon och att det slutar i katastrof, men jag vet att jag aldrig någonsin får tro att det var mitt fel. Det är inte jag som bär skulden.

Jag vet att jag inte är en så stabil människa just nu. Plus att jag är väldigt känslosam och kanske känner lite för mycket ibland, men det är någonting jag jobbar med. Ingen är perfekt.