Cleary i rememeber

"no matter what anyone tells you; words and ideas can change the world."
-dead poets society

Jag vet inte vad jag ska skriva längre. Orden har glömts bort mellan min förtvivlan, min längtan och allt som finns däremellan. Vad jag behöver är någonting som lugnar mina nerver. Bedöva dem till gränsen av känslolöshet trots att de redan befinner sig där. Vet inte hur jag ska kunna förklara, klara av att berätta. Duger jag inte? Räcker inte jag till? Kanske. Vem vet. Inte jag. Inte än iallafall.

Idag har varit en väldigt konstig dag. Har umgåtts med Olivers bröder, Johan och Robert, medan Oliver varit och jobbat. Det har varit roligt trots att jag har blivit retad - och det på ett snällt sätt. Och ni som sitter där och tänker att det inte finns något snällt sätt att reta någon på, så går det faktiskt. Så det så!
Suttit uppe i köket och spenderat ungefär en timme till att prata med Robert om mycket av vad som hänt i våra liv. Både personliga grejer och mindre personliga grejen.
Det känns så bra att jag kommer överens med Olivers familj så att dem inte avskyr mig eller dylikt. Det hade ju varit lite jobbigt att fortsätta att ha ett förhållande under de förutsättningarna. Så jag tackar återigen min sociala förmåga jag ärvde från min mor. Tack tack tack! (Och sen några tack till: Tack tack tack tack.)
Nu börjar jag nog bli lite trött trots att jag har sovit några timmar extra.

Godjul från NEONSKYLTEN.

Bästa julen någonsin tror jag! Fastän att den var väldigt matrialistisk handlade det även om gemenskap. Det var helt fantastiskt och jag var nära på att gråta flera gånger. Fick min efterlängtade Canon EOS 1000D plus ett objektiv - sigma 70-300 mm. Visserligen fel objektiv för en nybörjade men det löser sig! Kan iallafall ta bilder och det är det som är det viktiga. Fick även Twilightböckerna, anteckningsblock, massor trosor (minst 10 par tror jag), pjamas, hudvårdsprodukter och så.

Jag älskar verkligen hur de presenter jag gav var personliga och uppskattade av min familj. Det kändes så bra att man hade lyckats med någonting. Ohc imorgon åker jag till Oliver. En månads längtan och jag saknar honom verkligen till bristningsgränsen. Ska bara packa ner det sista och sen ska jag sova. Har tusen saker jag måste fixa imorgon. Vill inte ens tänka på det alltså.

Järnspöken övertar mina drömmar

I need your grace to remind me to find my ow
If I lay here, if I just lay here would you lie with me and just forget the world?
Forget what we're told before we get too old?

Systrami, du vet jag menar och du vet varför jag skriver det.
Snart vet vi. Om högst 2 timmar så vet vi vad som har hänt. Jag hatar att inte veta saker och ting. Detta gör mig orolig. Okej visst att jag sov inatt - 5 timmar - men det var en lätt sömn med mycket mardrömmar. Nej, inte mycket mardrömmar. Bara mardrömmar rättare sagt.

Förklaring kommer senare, jag lovar, men just nu orkar jag inte ta det.

Zeitgeist - värd dokumentär

Jag har alltid gillat dokumentärer faktiskt. Kanske inte alla, men jag är väldigt intressad av de flesta. Det är alltid roligt att få veta nya saker. Som Zeitgeist. Fick höra om den i Norge från Olivers bröder. De berättade lite vad den handlade om och jag och Oliver bestämde oss för att titta på den tillsammans. Den lilla jäveln tittade på den själv - så jag bestämde mig idag för att äntligen ta tag i det. Då blir han sur och säger att vi skulle ju titta på den tillsammans den 26 december. Nu får han skylla sig själv. Men jag ser gärna den igen.

Den tar upp 3 viktiga ämnen. Eller viktiga och viktiga - mer intressanta och som berör oss ganska mycket.
1. Kristendomen - vart den egentligen fått all "fakta" ifrån.
(Jag kan erkänna att jag rös när jag tittade på denna del.)
2. 11 Septemeber 2001 - jävla Bush, seriöst.
3. Pengarmakten i USA - sanslöst och sant.

Här är länken till hela filmen:
http://www.youtube.com/watch?v=0kHhc67GopM
Visserligen är den 2 timmar lång men man kan ju titta i omgångar om man känner för det. Men verkligen en bra dokumentär. Den borde visas i skolor tycker jag personligen.

Lighthouse

And by the way everything in life is worth writing down,

if you have the outgoing guts to do it and the imagination to improvise

The worst enemy to creativity is Self-Doubt.

Youtube nörd och invecklade förklarningar

Sms från Oliver: Ok, 2 personer sjunger "om du lämnade mig nu" på avslutningen. tänker bara på dig ._. <3

Självklart kommer folk att tolka det fel - så det är bäst att förklara lite varför han kopplar den till mig. Det började egentligen i Maj då jag var, vi kan kalla det dum i huvudet så slipper jag verka dålig, och det ledde till ett bråk mellan mig och Oliver. Trots att vi enligt pratiken endast var vänner fanns det känslor där. Jag skrev ett sms precis efter jag hörde den låten första gången till honom:
"Jag tänker pröva mina läppar mot någon annans om du lämnade mig nu."
Fast tekniskt sätt var det jag som lämnade honom då, men strunt samma. Det är invecklat och konstigt och inte ens jag förstår. Iallafall - ungefär då började det. Nu saknar jag honom jätte mycket mer. En vecka och en dag kvar. 8 dagar bara! Jul är om 6 dagar. Alltså, nej jag sover knappt längre men jag längtar något så otroligt. Det är inte alls lång tid.

Nu tänker jag citera, det här kommer stämpla mig som youtube nörd, någonting ur Matrix - dubbning pokemonkort:
"Anders?"
"Ge mig"
Bevis på att jag är trött ja.

"You're way to young to believe that it's not going to be okay."

Ibland blir blicken klarare

Klockan är lite över 12 och jag är fortfarande vaken. Långt ifrån sömnen verkar det som. Eller inte verkar utan faktiskt är. Försökt att sova en stund men det gick inget vidare. Jag vet inte vad jag ska göra längre. Igår kväll la min hjärna så gott som av efter att ha varit igång utan sömn i 40 timmar. Varför vill inte sömnen komma naturligt till mig?
Jag har iallafall fått ledigt från skolan de två sista dagarna nu. Ska däremot på skolavslutningen på torsdag men det är det enda. Sen är det lov. Behöver avkoppling.

För övrigt så har jag börjat förstå matte. Hade två sidor att räkna och blev klar med det hur lätt som helst och utan några fel. Fattar inte riktigt vad som har hänt med mig men jag är glad över det! Känns ganska skönt ändå. Det är Hagströms Hink final lite senare på kvällen idag och jag är riktigt nervös. Fast alla teampieces (dikter vi ska läsa ihop på scen) är klara. 5 stycken totalt. Helt underbart lycklig är jag. Bättre blev det när jag fick veta att man tydligen vinner 3000 kr. Alltså blir det 1000 kr. Helt sanslöst lycklig blev jag.

En och en halv vecka kvar tills jag får träffa Oliver - och bara en vecka kvar till julafton! Vet inte riktigt hur jag känner inför det. Tanken har inte riktigt slagit mig än tror jag inte. Jul jul jul - jag är iallafall julaktig i mitt hår!

Love like winter

...............Like a father to impress
...............Like a mothers mourning dress
...............If I ever make a mess
...............I'll do anything for you

Varit med Michaela idag. Så jävla roligt hade vi. Skrattade åt mycket, åt nybakat bröd och fotade som fan. Verkligen värd dag vill jag bara säga. Kändes bra att bara släppa all stress även om det bara var för en liten stund. Det var verkligen helt awesomeness, som det alltid är när jag är med henne. Saknat de stunder där man bara är i hel harmoni med själv. Där ingenting känns dumt, fånigt eller klyschigt.
Intact with myself; kunde inte formulera mig med just dessa ord på svenska.
Saknar för övrigt Oliver så jag tror att jag ska falla ihop. Men nu har jag iallafall biljetter till tåget som ska ta mig till honom - trots att det blev dyrare över jul och så. Jävla SJ och jävla samhälle som bara är så giriga och vill ha pengar hela tiden. But that is the way life works. Bara att acceptera. Tåget tar mig till Oliver och det är värt vilket pris som helst, i princip.

Huvudvärk är inte mysigt - att julklappshandla med Wille imorgon är mysigt!
Nu ska jag försöka sova och ta igen lite sömn som jag har tappat. Kommer nog ta ett bra tag innan det händer men det är väl dags att försöka.

All of these feelings inside

"You are the apple of my eye"

Varför kan jag inte bara få sova? Aja, jag ska sluta klaga över sömnen som aldrig befinner sig hos mig. Ikväll ska Essa och Moa komma hit och vårt mål är att i alla fall skriva klart en/två dikter. Vi håller tummarna på att det går bra istället för alldeles åt helvete. Vi slår på stort. Hagströms närmare sig med allt rasande fart och det betyder att vi måste låtsas att det brinner i baken på oss.
Hade väldigt trevligt idag hemma hos Amanda också. Det var ett bra tag sedan jag träffade henne. Tror det var någon gång i juni eller juli. Det är december nu. Känns lite sorligt att man tappar kontakter så lätt, men det känns även bra att man kan återuppta vissa igen lite smått.

Förresten så börjar saknaden efter Oliver bli större och större för varje dag jag är ifrån honom. 12 dagar ifrån honom och 14 dagar tills vi är nära varandra igen. Som mitt mående är just nu känns det som en hel evighet. Julafton hinner till och med komma och gå innan jag får vara i hans famn, hans säng, kyssa hans läppar igen. Åh, ge mig julafton och 2 dagar efteråt.

Glöm inte - Hans Solo is your friend!

Defining natures laws

Det bränner bakom ögonlocken och hela min kropp skriker efter sömn. Det var kul igår när allting jag såg, efter klockan halv 9, hade med Star Wars att göra. Jag satt och gungade fram och tillbaka och sa: Jabba dah Hutt, Jabba dah Hutt - Hans Solo is our friend.
Svar: Nej, jag minns inte det.

Varför säger min kropp emot naturliga lagar? Det är okej att sova. Måste sluta stressa över helt onödiga saker. Bara tillåta mig själv att slappna av, men det är så mycket jag måste göra. Pratade förresten med specialpedagogen idag och fick hem en studiefomulär som jag ska fylla i. Jag hoppas verkligen att det blir ändring inom min studiegång angående de skriftliga provet som det kör ihop sig på. Annars får jag bara tänka att ett och ett halvt år sen är det över. I alla fall för ett litet tag.
Förresten har jag inte vågat pulicera min krönika här än. Måste hitta modet att göra det. Skriver för övrigt lite mer igen. Har haft uppehåll i snart en månad då jag ansett att allting jag skriver är skit. Snart är det Hagströms Hink final, alltså lagtävlings final i poesi, och jag skulle återigen ljuga om jag säger att jag inte är nervös. Dock är mina lagkamrater det bästa jag vet så det är en stor trygghetsfaktor.

Och nu ska jag försöka göra lite mänskliga saker - som att sova till exempel. God natt allihopa.

Call me att 7:03, be proud of me

"This is fact, not fiction - for the first time in years"

Igår och idag har jag gjort saker som jag aldrig har vågat innan.
Igår gick jag och lämnade ut cv:n på olika ställen och försökte att inte visa att jag egentligen var skiträdd. Alla var så trevliga och log och jag stod där och kände mig rädd. Det var läskigt. Fast det kanske låter jätte mesigt så var det ett stort steg för mig!
Idag skickade jag in den här bilden som ligger här ovanför till vår lokala tidning i Borås. Det pågår nämligen en tävling under namnet "läsarens bilder". Tänkte att jag kan väl skicka in och tycker de inte om den så tycker de inte om den. Enklare än så är det inte. Visst, självförtroende får sig en smäll eller så, men så som den har blivit misshandlad förut så spelar inte det någon större roll.
Imorgon tänkte jag publicera min krönika, som jag skrev till min journalistikskurs, här på bloggen. Det har jag aldrig heller riktigt vågat göra trots att jag har tänkt på det i en månad redan. Varför vet jag inte. Jag är ganska duktig på att skriva. Eller?

Förresten, Death cab for a cutie - Lack of color. <3

My christmas husband

Mamma har plockat fram min julmake för iår. Jag blev väldigt glad och kände mig tvungen till att få lite bilder. Historian bakom mig och min julmake är såhär:
Förra året mådde jag inte riktigt bra i december månad och ville oftast stanna hemma från skolan. Så en dag när jag både mådde som sämst och var hemma från skolan kom mamma hem med dessa små söta filurer. Jag blev kär direkt och bestämde mig för att ordna ett minibröllop- Där har ni min saga om hur julmaken uppstod. Och jag älskar honom förövrigt.

Fast jag älskar ändå Oliver mer, men julmaken är min endast 24 dagar om året så jag måste dra nytta av det. Mina ben värker och mitt huvud snurrar lite grann, så nu ska jag sova.

Time for sleep is not now

Det är ingen höjdare att få sova endast 3 timmar då de övriga timmarna spenderades genom att kasta sig omkring i sängen. Mest av allt vill jag hem och lägga mig under mitt täcke och glömma allt som har med skola att göra. Läxor, läxor, läxor som måste göras. Det känns mindre kul.

In lack of my own confidence

"you know you're going to have to deal with the pain all over again the next day."

Helgen har varit produktiv. Skrivarkvällen med Moa igår gav ändå resultat och idag har jag bara legat i sängen. En sånhär dag behövde jag. Bara vara själv och göra absolut ingenting. Skolan känns just nu oövervinnlig. Det är inte det att det är svårt att gå upp och ta bussen dit. Det är själva känslan av att behöva vara där. Att veta att där inne ska jag sitta en hel dag och "lära" mig saker och ting som jag antagligen inte ens kommer att minnas om några år. Det hela för mig känns meningslöst. Därför vill jag bara gå hem. Bara strunta i alla lektioner jag missar, all viktig information jag inte får, och bara åka hem. För när jag väl är hemma känns det iallafall lite bättre. Fast det funkar inte så. Det vet jag mycket väl om.

Jag fortsätter min kamp mot ett högre självförtroende. Däremot tror jag inte att jag har lyckats uppnå speciellt mycket med det, men jag försöker väl. Kommit på att det är mycket som har med mitt icke-existerande av självförtroende att göra. Till exempel: för det mesta prövar jag helst inte nya saker framför människor, överhuvudtaget, med risk för att göra bort mig och bli skrattad åt.
Ska försöka skriva lite poesi nu. Trots att all kreativitet känns som bortblåst nu på senaste.
Simma lugnt.

A list of what is wrong

Idag har inte varit speciellt bra - förutom att snart kommer Moa och vi ska prata, skriva, äta. Ni vet, sånt där mys som bara poettjejer kan åstadkomma.

Kanske inte kommer att träffa Oliver på 7 veckor. Det känns verkligen inte bra. Verkligen verkligen inte bra. Speciellt inte med tanke på att jag knappt orkar vara ifrån honom en vecka, undrar jag hur 7 veckor skulle bli. Det skulle nog mest vara smärta. Att man ska ta igen 7 veckors längtan och lidande och klämma in i 2 och en halv dagar. Det känns mest som att det inte är okej. Självklart, han får frihet att välja att göra andra saker än att vara med mig. Jag nekar inte honom den rätten, men 7 veckor känns lite väl mycket. Och mitt lov kommer mest suga då antagligen. Nyår också för den delen. Ska däremot bli skönt att börja på ett nytt år och förhoppningsvis har jag ett bättre immunförsvar då också. Men att inte kanske få inleda det med den man älskar allra mest, det är väl det som gör mest ont.
Jag älskar dig Oliver.

Somebody notice somethings wrong

"i feel like an overread book with a broken spine

and i am bendning myself backwards to impress at least somebody,

i hope."

I was never given those words

"Trying to gain a little for perspective but i seem to be losing it"

Idag har mest varit en seg dag. Fick nytt pencillin. En högre dos denna gången. Tydligen låg infektionen fortfarande kvar i mitt system så denna dos skulle rensa bort allt. Satt i en timme och väntade på att jag skulle få träffa läkaren. Kom på att det är två veckor kvar tills det är lov. Det är i stort behov just nu. Denna veckan har varit så svårt att kämpa sig till skolan. När larmet ringer är det som en ångestsignal. Själva vaknandet är nog det värsta.

Fast det som lättar upp stämningen när man ska till skolan är att lamporna sitter äntligen i träden igen. Jag har längtat hela året efter de upplysta träden! Jag får så svårt att sitta still när jag ser dem. Någon slags magi som gör att jag blir så glad av att se dem. Det kanske är meningen dock? Jag bryr mig iallafall inte. Bara så länge jag får glädjas av det.
Och snart är det jul. Åh, ge mig jul. Det längtar jag efter. Själv känslan. Åh, åh, åh är det enda jag har att säga.

Förresten - idag mår jag lite bättre än igår. Peace out.

i want to believe

"The hills are misty from all your crying"

Fikade idag i flera timmar med Michaela. Det var härligt att hitta tillbaka till varandra efter hennes körtelfeber. Trots att jag fortfarande har urinvägsinfektion + världens värsta magvärk. Vill bara helst av allt spy för att slippa denna ondhet. Intervjuade Michaela också till mitt repotage jag ska skrivai tidningsjournalistiken.

Går inte min magvärk över så vet jag inte vad jag gör, ärligt talat. Slänger mig in i väggen eller något. Blir så irriterad på att mitt immunförsvar bara verkar bli sämre och sämre för varje vecka som går på det här året.
Och för att jag i just denna stund inte kan sluta gråta. Sophies död har äntligen börjat dyka upp där på ytan. Det jag försökt förtränga så länge. Det som har legat där under och som jag inte har låtit stiga upp till ytan för att jag inte har haft krafterna till att ta tag i det. Det har jag egentligen inte nu heller. Men någon gång måste man väl börja va? Någon gång måste man börja ta tag i det som gör ont? Stirra det i vitögat och lära sig att acceptera att det kommer alltid att göra ont men att det faktiskt går att leva med den smärtan. Jaja, ska gå och lägga mig nu. Försöka få lite sömn. Yeah right.

'Cause I hear the whispered words
In your masterpiece beautiful
You speak the unspeakable through
I love you too

Jag tänker inte gå i någon annans fotspår

"i'm just walking in someone elses footsteps all day"

Idag är en sån dag då jag varken vet om jag ska skratta eller gråta, om jag ska gå eller stanna, om jag ska vänster eller höger. Fast egentligen spelar inte det någon roll. Bara jag vet resten av tiden vad jag håller på med, så är det okej. Och det vet jag. Så därmed är det okej. Jag är okej.

Ni får aldrig tag på mig. Ni kommer aldrig få trampa ner mig. Försök att stoppa mig. Det går inte denna gången. Att ge allt; är ett enkelt begrepp. Det handlar om att ge allt man kan. Det är inte så lätt. Men jag är beredd att göra det. Jag tror att jag redan har gjort det. (i have no more fight in me - but i'm pushing it to the limits).
Julklappshandlade igår förresten. Har köpt alla julklappar nu så det känns jätte skönt. Nu vill jag mest av allt bara sova. Är trött och grinig och gråtfärdig utan att veta varför.

"He's standing outside holding me
Saying oh please
I'm in love"

I wanna sleep, right now

Är egentligen jätte trött, har huvudvärk och borde plugga, men alla mina sinnen säger emot mig. Jag har absolut ingen lust. Så istället sitter jag och lyssnar på Guns'N'Roses nya skiva och fixar med julklapparna jag köpte idag istället. Har jätte lust att spela Gears Of War 2 nu.
(Vad gör du med mig egentligen Oliver?)
Tänk om jag håller på att bli spelnörd? Detta är illa - real real bad.