"The hills are misty from all your crying"Fikade idag i flera timmar med Michaela. Det var härligt att hitta tillbaka till varandra efter hennes körtelfeber. Trots att jag fortfarande har urinvägsinfektion + världens värsta magvärk. Vill bara helst av allt spy för att slippa denna ondhet. Intervjuade Michaela också till mitt repotage jag ska skrivai tidningsjournalistiken.
Går inte min magvärk över så vet jag inte vad jag gör, ärligt talat. Slänger mig in i väggen eller något. Blir så irriterad på att mitt immunförsvar bara verkar bli sämre och sämre för varje vecka som går på det här året.
Och för att jag i just denna stund inte kan sluta gråta. Sophies död har äntligen börjat dyka upp där på ytan. Det jag försökt förtränga så länge. Det som har legat där under och som jag inte har låtit stiga upp till ytan för att jag inte har haft krafterna till att ta tag i det. Det har jag egentligen inte nu heller. Men någon gång måste man väl börja va? Någon gång måste man börja ta tag i det som gör ont? Stirra det i vitögat och lära sig att acceptera att det kommer alltid att göra ont men att det faktiskt går att leva med den smärtan. Jaja, ska gå och lägga mig nu. Försöka få lite sömn. Yeah right.
1 kommentar:
dagen var underbar, men det gör alltid lika ont att läsa att du har det jobbigt. jag hoppas verkligen att du ska må bättre snart, på jullovet lär du ju slipp all stress i alla fall. <3
Skicka en kommentar