In lack of my own confidence

"you know you're going to have to deal with the pain all over again the next day."

Helgen har varit produktiv. Skrivarkvällen med Moa igår gav ändå resultat och idag har jag bara legat i sängen. En sånhär dag behövde jag. Bara vara själv och göra absolut ingenting. Skolan känns just nu oövervinnlig. Det är inte det att det är svårt att gå upp och ta bussen dit. Det är själva känslan av att behöva vara där. Att veta att där inne ska jag sitta en hel dag och "lära" mig saker och ting som jag antagligen inte ens kommer att minnas om några år. Det hela för mig känns meningslöst. Därför vill jag bara gå hem. Bara strunta i alla lektioner jag missar, all viktig information jag inte får, och bara åka hem. För när jag väl är hemma känns det iallafall lite bättre. Fast det funkar inte så. Det vet jag mycket väl om.

Jag fortsätter min kamp mot ett högre självförtroende. Däremot tror jag inte att jag har lyckats uppnå speciellt mycket med det, men jag försöker väl. Kommit på att det är mycket som har med mitt icke-existerande av självförtroende att göra. Till exempel: för det mesta prövar jag helst inte nya saker framför människor, överhuvudtaget, med risk för att göra bort mig och bli skrattad åt.
Ska försöka skriva lite poesi nu. Trots att all kreativitet känns som bortblåst nu på senaste.
Simma lugnt.