tisdag 2 december 2008

Jag tänker inte gå i någon annans fotspår

"i'm just walking in someone elses footsteps all day"

Idag är en sån dag då jag varken vet om jag ska skratta eller gråta, om jag ska gå eller stanna, om jag ska vänster eller höger. Fast egentligen spelar inte det någon roll. Bara jag vet resten av tiden vad jag håller på med, så är det okej. Och det vet jag. Så därmed är det okej. Jag är okej.

Ni får aldrig tag på mig. Ni kommer aldrig få trampa ner mig. Försök att stoppa mig. Det går inte denna gången. Att ge allt; är ett enkelt begrepp. Det handlar om att ge allt man kan. Det är inte så lätt. Men jag är beredd att göra det. Jag tror att jag redan har gjort det. (i have no more fight in me - but i'm pushing it to the limits).
Julklappshandlade igår förresten. Har köpt alla julklappar nu så det känns jätte skönt. Nu vill jag mest av allt bara sova. Är trött och grinig och gråtfärdig utan att veta varför.

"He's standing outside holding me
Saying oh please
I'm in love"

1 kommentar:

Anonym sa...

hej!
tack! folk brukar ha den reaktionen på min mössa=). känns bra att liva upp världen, även om vissa frisyrer blir lite platta under den. fick den av mamma när jag rakade av mig håret. då var den som bäst...

nej jag kan inte komma den 17 december tyvärr. det är en massa jobb då. Jobbar både på posten o ICA nu. Jobbigt att det är upp o ner för dig. Är det mycket inför julen som ska fixas klart? För det går väl ändå bra med kärleken? det tycker jag mig ha kunnat utläsa här.