Mental shut-down

Måste bara få pepeka att det är väldigt roligt att vakna upp till sms där det står;

"Du har förändrats och det är bara du som inte sett det."
Människor är väl ändå i ständig förändrelser hela tiden? Alla förändras. Det är så livet fungerar. Men tydligen så får inte jag förändras. Jag är inlåst i en egen kroppsform som inte får morfas.

Sen har det hänt lite ny skit. Det kan inte ens gå en längre tid period utan att någonting alltid ska hända ny skit. Inte ens ett förlåt kan hjälpa denna gången. But hey, that's just me. Jag vet inte, helt ärligt, hur man håller fast vid saker och ting. Jag är världsmästare på att antingen;
1- håller för hårt och kväva det
2- sabbar bort det totalt
3- låter det glida mellan fingrarna

Därför vill jag bara ta mig tiden till att säga tack till Hannah och Wille. Dem enda jag inte lyckats sabba någonting med.

(Jag tänker inte vara negativ och skriva än. That's that!)

Jag gillar inte att nämna några namn i bloggen. Folk vet för det mesta ändå inte vem jag menar. Men detta är ett speciellt tillfälle. (Som det alltid är när jag är med dem). Iallafall.

Tack till er båda två.
För igår. För varje gång. För varje tillfälle jag faller.
Tack för att ni tar emot mig.

Tack för att ni är bäst.

Tack för att ni är ni helt enkelt.

Det blev mental shut-down igår. Det hände för mycket på för kort tid. Det krockade och blev "mushroom-effekt". Den måste ni väl ha hört talats om? Dumma dig pappa. Och dumma mig Erika. Så korkad kan väl ändå ingen vara?

Tydligen.

Då fanns dem två där för mig.

Tack för att jag bara fick ligga i din famn, Wille, och bara gråta. Och förlåt för att din tshirt blev lite blöt. Trots att du sa att det inte gjorde någonting. Du fick mig att bli lugn igen.

Tack för att du satt och pillade med mitt hår, Hannah, och bara fick mig att andas. Och för att ni mobbade mig skämtsamt. Det fick mig verkligen att tänka på annat.
"i hope you don't mind that i put down in words, how wonderful life is now you're in the world."
Tyckte det passade in på er två.
Jag älskar er.

Jag kan inte andas och jag vill inte, under några som helst omständigheter, vara ensam. Tyvärr måste jag vara det.

Just det ja, det sitter tydligen ett pris på mitt huvud också.

(Enligt en viss person)

Någon som vill köpa mitt huvud?