måndag 8 september 2008

Det börjar bli bra nu

Den här helgen har varit perfekt. Nej, mer ÄN perfekt. Tänk att lyckan kunde inta formen av en 16-årig pojke som är min alldeles egna speciella? Som jag bara kan slappa av med och vara mig själv med. Inga föreställningar. Inga masker. Ingenting. Bara jag, rakt igenom.

Oliver, jag älskar dig.

Snart är det skola, fast jag ska bara dit på två lektioner idag, för att jag ska följa med en kompis och vara ett stöd för henne. Hon behöver det verkligen. Och självklart ställer man upp för kompisar. Alltid liksom. Och tävlingen i fredags gick helt utmärkt. Både lag- och individuella.
Som individuell kom jag tvåa och laget, we're only in it for the drags, gick vidare till finalen. Jag tror, helt seriöst, att jag gjorde en av de bästa läsningarna jag någonsin kommer att göra. Dock efteråt ville jag falla ihop som ett ton överkokta spagetti, men det löste sig sen. Tack till alla som var där och hejade på mig/oss. Erat stöd betydde verkligen mycket.

Bussen går snart och en lockig Erika ska springa iväg till den.

1 kommentar:

Anonym sa...

"Uppgiv inte för en enda motgångs skull det mål du föresatt dig att vinna" William Shakespeare.
Detta ordspråk fick jag av min 2 lärare när jag lika gammal som du nu är, 17 år. De fungerar i vilken ålder, tidsera man än är i. Jag ger dom vidare till dig tös.
För jag använder mig av detta än idag. Kram Mamma