Forskare: Jorden går under idag, Erika: Glöm det!

I sometimes slip up.
I sometimes can't breathe.
I sometimes have a crooked heart.
I sometimes let go.
But most of the time, I say I'm sorry.
And I am.


Det har kommit ytterligare ett oförberett gupp på min stig, som jag halkade och lyckades stuka foten i. Ligger kvar, ligger kvar, ligger kvar.
(jag borde resa mig snart, inte sant?)
Jag har iallafall tagit ett steg i rätt riktning. Jag har sökt hjälp. Kanske inte den bästa hjälpen man kan få, men det är en början. Och en början är alltid en början. Oavsett vad den leder till. Tyvärr lärde jag mig den svåra vägen. Syster T sa att vi måste bli bättre på systersymbiosen för just nu kliver vi bara i varandras fotspår. Och det känns ju väldigt onödigt. Vi borde lära oss från varandra.

Och jorden ska tydligen gå under idag, fast ändå inte. And if it does, så älskar jag dig Oliver. Förlåt för att jag inte mår sådär tip-top perfekt hela tiden. Och när jag rullar in på stationen och ser dig, så behöver jag att du håller om mig. Sådär länge, gosigt och inborrat som bara du kan.
Jag ska ge dig en sak på fredag. Du förtjänar det. För just nu har jag betett mig som en skitstövel. Hoppas du kommer att gilla den. Trots att du förtjänar världen.