Cheerleading SM gick av stapeln idag i Borås. 6 timmar av sittandes, hejandes, tjoandes, skrikandes. Det var sanslöst underbart trots tröttheten som slog till där emot slutet. Men det kände så konstigt. Det är första året någonsin jag bara satt på läktaren. Första gången som jag inte är tillsammans med ett lag, kliver upp klockan 6 på morgonen, befinner mig i hallen klockan 7, förtränar och tävlar. Första gången jag inte tävlar, ger allt där ute på mattan, ler tills jag nästan spricker och sedan nervositeten som sitter som en klump i magen inför prisutdelningen. Jag saknar det allt för mycket. Så, hör och häpna folk; jag ska satsa på att bli cheerleader igen! Visst är det fantastiskt? Jag är verkligen laddad inför det här. Ska på uttagningar snart, Anna ska meddela så fort hon vet lite mer information. Hoppas jag kan få dispans för att få tävla med juniorerna. Skulle vara väldigt surt om det inte gick att ordna. Åh, jag är så laddad inför det här nu. Kan inte ens sitta still längre. Jag vill bara ut och jogga nu men det är lite för sent. Får väl göra det imorgon när jag har kommit hem. Konditionen måste ju upp nu i och med att jag ska börja träna. Måste ju orka. För som min kondition är nu så klarar jag verkligen inte att köra fullt ut i att dansa, hoppa, bygga och skrika ramsa i 3 minuter. Vad skönt det känns att äntligen att bestämt sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar