lördag 24 maj 2008

Borås Open

Finalen i Borås Open går av stapeln idag. Dock har jag ingen aning om vilka som kom till finalen. Det enda jag vet är att jag ska vara kalebreringspoet, vilket är finare namn för; förpoet. Jag är nervös men har iallafall valt dikt. Tänkte publicera den här, ifall någon är intresserad av det.

__________________________________________________________


Man sitter där om nätterna och river sönder fotografier i bitar
Man skriver tusen kärleksbrev och det enda sällskapet är klumpen i magen
Man skriver för många sms om hur mycket man hatar honom
och trots att det är ingen som tror på en så man skriver ändå
Det ligger en hög med dikter och dagböcker på bordet i hallen
och allt handlar om honom och det har gått flera veckor sen man sist såg honom
det är tillräckligt många veckor för att man ska glömma hur han ser ut
och det är bra
det är bra att man inte minns
och ibland ringer man till honom
ibland bara för att få höra hans röst
och ibland för att skrika hur mycket man hatar honom

Man kan röka ett paket cigg på bara några timmar och ändå dör man inte

Sen spenderar man resten av kvällen åt att titta på tv
och glömmer bort sig i andras liv för man vet att det gör så förbannat ont
att fortsätta le under tiden som väggarna nämrar sig som klaustrofobi

Sen finns det faktiskt dagar då man vaknar upp och inte gråter
då man tror att man har slutat älska och inte tänker på honom alls
Det är de dagarna man egentligen verkligen känner
och det är de nätterna som spenderas i sängen
med att inte räkna hur många fingeravtryck som finns kvar i kudden
Men det är ALLTID dessa dagar då man hittar en leverfläck på kaklet
och man vet precis vart den leverfläcken satt och man skriker
man skriker trots att man vet att grannarna hör
och man lär sig gråta högt för första gången på flera år
Sen skriver man flera sidor om hur mycket man hatar honom
och om att man inte bryr sig om tiden för tiden bryr sig fan inte tillbaka
man slutar använda punkt i sina uppsatser och klipper av sig allt sitt hår

Man kommer ikapp livet som man valde bort för någonting annat
och man suddar bort minst tre kilo blyerts varje dag
och man blir en legend bland poeterna för man lär sig skrika på papper
och livet går vidare och jag följer med

Man röker ett paket cigg på bara några timmar men dör inte för det

Och en dag ringer det på dörren
och man har gått omkring i en t-shirt och tofflor hela dagen
håret är uppsatt och det ser ut som om man inte sovit
på minst tretton dygn och så står han där.

(Man kan röka ett paket cigg på bara några timmar
men dör först när man ser in i hans ögon)

Han kommer in och man röker ett paket till
medan man pratar och kyssar honom överallt
och trots att det har gått veckor sen man sist såg honom
så är han fortfarande lika slåendes vacker.
Men sen vaknar man i sängen och är ensam
man går ut i köket och är mer än ensam
och röker ett paket cigg till under köksfläkten
och man kopplar ur ringklockan och svarar inte i telefonen
och över hela lägenheten ligger sönderrivna fotografier
och det har gått veckor sen man sist såg honom

2 kommentarer:

Emilie Pyrén sa...

Shit! Detta...Oj...Var nog bland det absolut bästa du skrivit!
Du borde få vara något helt annat än förpoet.
Du skriver så att jag får gåshud.

Denna skrivs ut här hemma! <3

NEONSKYLTEN sa...

Jag vågade inte tävla helt enkelt. Jag har verkligen inte det självförtroendet än som poet.
Men tack baby. <3