måndag 18 augusti 2008

Både framför och bakom kameran

Gick ut och fotade loss lite känslor idag. Så härligt att bara springa omkring med en kamera i famnen, rakt ut i skogen i linne och mjukisbyxor, och klicka lite bilder på alla de känslor som springer omkring i mitt blodomlopp. Det är många känslor må ni tro.
Lyckorus och kärlek på samma gång. Plus att hjärtat har fortfarande inte gått ner från de 200 slagen den slog i minuten under helgen, till normalt tillstånd. Det bara dunkar där bakom bröstkorgen.

(du sa att jag skulle öppna upp mig, så jag lyfte upp mina händer, tvingade dem igenom mitt vita kött och särade på köttet mellan mina revben för att blotta mitt inre. Är du nöjd nu?)

Det pirrar inuti mig. Inuti hela mig. Och eftersom ärlighet varar längst i längden, så gillar jag det. Snart mer än ett år sedan det pirrade såhär och jag har saknat det. En hel del faktiskt. Och snart börjar ju skolan. Jag vet inte om jag längtar eller inte riktigt än. Vaknade imorses med ett ryck klockan halv 8, fick för mig att jag försovit mig och insåg sedan att skolan inte börjar förrän fredag för min del. Tänkte skriva att jag längtar efter att få se klassen, men sen kom jag på att halva min klass inte kommer att befinna sig där. Känns väldigt sorligt.
(Btw: distans brukar inte innebära något bra, men i ditt och mitt, VÅRAT, fall, så ska vi klara det.)

2 kommentarer:

Anonym sa...

Det finns en GAMMAL låt som sjunger Putting on the Ritz... sät på dej kläder UNGE!!!!

Oliver Sneath sa...

Åh, Älskling, jag vill ha dig så nära, så nu. btw så diggar jag trädet som särar på mitt ansikte =P <3