Sponata saker är underbara

Jag älskar spontana saker. Bara så där vips, så får man för sig att man bara MÅSTE göra det där. De allra flesta håller nog med mig.
För ett tag sedan hade min mamma städat hela mitt rum (spontant, sådär vips) och lagt en massa lappar på de flesta av mina kläder. Bland strumporna hade hon knyklat ihop papper och stoppat in i ett par. Senare på kvällen skulle dra på mig just dessa socker och det blev en himla besvärligt, och för att vara helt ärlig så skrek jag till och med till i tro om att det skulle befinna sig en jättespindel eller liknade där inne. Vecklade ut lappen för att läsa innehållet, där det stod; Visst är det besvärligt att ta på sockarna nu för tiden ;)
Lite check sådär. Härligt att veta att såna ryck faktiskt fortfarande existerar.
Nu igår kväll då skulle jag ta fram ett par byxor inför morgondagen. Sånt är jag alltid så noga med att göra - så slipper det bli så mycket mer stress om mornarna. Kände något kagligt innanför fickan. Plockade upp detta innehåll för att finna ännu en till lapp; Du trodde det fanns pengar här ;)
Rev upp mini-brevet som det nu var och såg bara 5 femmor fasttepjade med tre stenar. Ganska lustigt om man tänker efter - men jag blev 10 kronor rikare och en hel del gladare må jag säga.

Tragiskt nog så har vårt internet avlidit och vägrar att köra en Jesus och återuppstå. Men problemet löses innan kort hoppas jag. Bornet-gubben, som mamma så fint döpte honom till (inte alls placera någon i en kategori va?), ska hjälpa oss via telefonen idag. Vi lever liksom på 2000-talet, vi HAR telefoner och därav MÅSTE vi ha internet.

Idag var jag också på vårdcentralen och fick ny medicin. Ytterligare en till tablettsort som ska göra mig trött. Men dessa tabletter hette nu; Betapred och Tavegyl. Ska tydligen funka bra, så jag hoppas väl på det bästa. För jag klarar verkligen inte av att mina händer ser ut som om de har blivit rabiesmittade och att de kliar något så fruktansvärt.

Kulturveckan inleddes på Bäckäng. Soligt och inställda lektioner och jag mådde faktiskt bra. Senare låg ett pass med mossborttagning och grenupp-plockning som jag kände att jag verkligen inte hade armmusklerna till. Ganska klen kände mig och det var ingen skön känsla. Att mina muskler ska ha försvunnit är inte bra ju! Fast det finns en fördel. Nu slipper jag bära upp matkassar uppför dessa förbaskade 47 stycken trappstegen som jag ja, tragiskt nog, faktiskt har räknat! Och detta är sprialtrappor till råga på allt. Det kan ju inte bli bättre. Right?
Wrong.

Förresten så har jag kommit på att Risifruti är ganska gott, trots allt min grin om hur vidrigt ska tydligen ha varit.
Samma sak gällde med advokado.
Jag tror att jag ska sluta klaga innan jag smakat på någonting. Förutom fisk. Fisk är ett stort undantag. Faktiskt.