Utan rimliga gränser? Äsch släng er i väggen

Jag klarade mitt naturomprov. Hon frågade mig varför jag inte gjort så på första provet. Mitt svar blev: Självförtroendebrist antar jag. Och där har jag väldigt väldigt rätt.

Vill bara påpeka att jag älskar när det är fullmåne och en "systrami" ringer och säger att nu ska vi bannemig ut och gå! Initsiativ, me like. Sen att fullmånen lyser över den skuggbelagda skogen gör mig inte heller så mycket. Mer än att ta andan ifrån mig. Då jag bara ser vissa blåa fläckar där månen lyser.
Och en systrami som går jämte mig, frustar, pratar och delar med sig av sitt liv. Iallafall de delar jag har missat. Och tvärtom, att jag informerar henne om det hon har lyckats missa. Uppdateringarna kommer så sällan då skolan har fått ta över så mycket av mitt liv. Det var en skön omväxling.
Imorgon åker jag utanför Sveriges gränser - till Norge. Med den personen jag känner mig i princip tryggast med. Så det känns ja, tryggt? Fast före allt det här sker, går mitt matteprov av stapeln. Det känns som om det är dags att stänga av datorn nu och sova för imorgon kommer att bli en lång dag.