måndag 24 november 2008

Valmöjligheter, tänkt på det?

Tänk dig att du står inför nya valmöjligheter. Inför nya val du måste välja. Nya vägar, nya beslut, allting är bara ... nytt. Vilken väg man ska ta verkar omöjligt. Vill man ha förändring - vill man inte? Vågar man prova något nytt - vill man stanna där det är tryggt?
Välj. Du får 1 minutsbetänke tid.
Tiden är uppe. Klart. Välj. Du måste välja. Nu. Direkt. Finns inte tid över. Det finns ingen mer tid kvar att ge. Varför känner vi oss så pressade av tid? Vi har tid kvar. Om man borträknar olyckor. Jag vill tro att jag kommer att få leva lyckligt i de ca 70 åren jag har kvar. Ett långt och lyckligt liv. Men alla valmöjligheter jag ställs inför blir ibland allt för påfresande. Som en matbufé. Nej, jag tänker inte välja bort någonting. Eller tänker och tänker, det handlar mer om min vilja. Ibland är den stark och ibland är den mindre stark. En mur tänker jag min vilja som. Det finns vissa som har koden till dörren. Andra får mer eller mindre försöka klättra över så bäst de kan med bergsutrustning. Jag kan hissa upp en "lycka till" flagga så att den ser den över muren. Sen är det bara att hålla tummarna på att eran vilja är tillräckligt stark.
Sakta men säkert lyckas vissa. Det känns bra. Att folk orkar kämpa för att lära känna; The Real Erika Graham.
Att finna viljestyrkan till saker kan tyckas vara omöjligt. Det gäller att gräva. Inte bara krafsa lite lätt på ytan, men jag ska egentligen inte säga någonting om det. Själv är jag inte så duktig på att gräva. Inte för att jag är rädd för att få smuts under naglarna, de obefinntliga naglarna det vill säga, utan mest för att jag är rädd för vad jag kommer att finna. Under all den smutsen och i det hålet, vet jag inte vad jag kommer att finna. Tänk om det är något hemskt? Något jag bara helst hade velat skulle ligga kvar under ytan?
Äsch, vad du är ytlig Erika.

Valmöjligheter som sagt. Välj snabbt. Välj efter din magkänsla. Välj efter den informationen du har vid den tidpunkten du måste ta beslutet. Det kan bli fel, men det kan också bli rätt.
Det handlar mest om att våga.

1 kommentar:

Anonym sa...

vad fint skrivet, verkligen tankfullt. du är great som alltid. <3