Att hitta en punkt i vardagen kan tycks svårt

Ingenstans att fästa blicken. Ingenting att fokusera på. Ingen att hålla fast.
Lögnen.
Allt snurrar i en allt snabbare hasighet och det gäller att ta tag i något. Snabbt. Innan allting kanar iväg och man blir feg. Då man drar in både armar och ben i sitt skal, för rekommendationen säger det och rekommendationet har ju alltid rätt. Eller ska iallafall alltid ha rätt. Men så är inte fallet. Och sen när började man lyssna på alla andra? Det har man aldrig gjort förr. Det är inte dags nu heller.

För övrigt är jag rätt omotiverad till skolan för tillfället. Min hjärna kör msn-blocken mot mig. Jag hatar min hjärna ibland.