onsdag 1 oktober 2008

Vinden glittrar och jag saknar dig


Åh Glittersyster, vart tog vårat glitter vägen? Jag saknar dig mer och mer för varje dag som går. När vi satt på teckenspråkslektionerna och förstod ingenting. Hur vi satt där och fnittrade över hur fåniga vissa tecken såg ut. Minns du? Minns du hur vi brukade springa omkring i korridorerna och hur vi planerade våra vårskrik, precis som Ronja och Birk? Jag minns. Och jag saknar.

3 kommentarer:

Emilie Pyrén sa...

Uh ._.
Blä, jag saknar dig förfärligt mycket.

Och jag minns jag med. Som om det vore igår<3

Emilie Pyrén sa...

Och förresten, det är en ära och en värme att få ett helt eget inlägg. Tack!:)<3

Anonym sa...

Glitterunge! :-) Du är verkligen BRA på att skriva, att uttrycka dig, du har ett enormt ordförråd som är utöver det vanliga.
Du får fram verkligheten i fablernas värld, som om de verkligen finns. Så bra!
Ok, behåll palestinasjalen-kanske kommer vi till Jerusalem en dag så du kan se dej trött på dom... ;-)