"Nangijala!", sa jag, "var ligger det?" Då sa Jonatan att det visste han inte så noga. Men att det var någonstans på andra sidan stjärnorna. Och han började berätta om Nangijala så att man nästan fick lust att flyga dit med detsamma.
"Där är det ännu lägereldarnas och sagornas tid", sa han, "och det kommer du att tycka om."
Det var från Nangijala som alla sagor kom, sa han, för det var just där som allting sånt hände, och kom man dit, så fick man vara med om äventyr från morgon till kväll och om nätterna också, sa Jonatan.
Sitter och lyssnar på James Blunt i repeat. Saknar Sophie. Saknar Sophie så mycket att jag tror att lugnorna ska sprängas och att hjärtat ska vrida sig i 90 grader. För det är så det brukar kännas. Fast nu känns det ändå ingenting. Och jag skulle ge vad som helst. Bara det känns lite mer än det här.
25/01-08 - worst day of my life. You are missed, always,
måndag 13 oktober 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
:/ jag vet att det är jobbigt, men jag säger som jag brukar: kämpa på, erika. du är starkare än du tror. och jag tror att hon är stolt över dig däruppe, du är så jävla bra, erika :* det hoppas jag att du vet. <3
hahahaahhahaah!
har jag sagt det?
det har jag till o med glömt bort. mycket bra sagt dock. känner man så är man i sanning berusad..
hur e det med erika då?
har inte du facebook förresten? jag tycker det är konstigt med folk som inte har facebook.
o ja, farligare för varje dag är bra. för imorgon smäller det! Då kan man vinna 750 kr på ordkonst open, o vad än josef säger: de är mina.
keep on fighting <3 finns för dig, always :*
Skicka en kommentar